Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Professor med inriktning mot känslor

Åsa Wettergren är ny professor i sociologi, hennes inriktning är emotionssociologi som handlar om att studera känslor och förnuft i samverkan i olika typer av sociala sammanhang. I Åsas fall i organisationer, sociala rörelser och migration.
- Jag har framförallt studerat rättsväsendet. Det finns en föreställning om att "känslor inte hör hemma" i domstolarna som ska vara rationella och objektiva. Men min forskning visar på omfattningen av känslor och känslomässiga processer och att de har betydelse både för att kunna utföra arbetet över huvud taget och för de beslut som fattas, inklusive domar.

Emotionssociologi har utvecklats sedan 1970-talet. Internationellt har fokus ofta varit på känslor och känslohantering i organisationer sysselsatta med service, vård och omsorg, men på senare år har man även börjat forska på andra typer av organisationer, däribland domstolar och rättsväsende. Grundtanken är att känslor är centrala i alla mellanmänskliga relationer och att de orienterar handlandet, samt utgör handlingens bränsle eller energi. Studier av emotioner i rättsväsendet har framförallt intresserat jurister och psykologer och att sociologer nu lägger sitt perspektiv på området är angeläget menar Åsa.
- Vi sociologer studerar relationer och interaktioner mellan individer och grupper på såväl makro- som mikronivå och inom olika delar av samhället. Eftersom känslor handlar om relationer och deltagande i det som sker omkring oss är det självklart också relevant for sociologin att studera dem.

Rationella beslut

Åsa har under många år arbetat med projekt som studerar emotioner i domstol och rättsväsende.
- Det är extra intressant eftersom en av juridikens grundpelare är objektivitet i positivistisk bemärkelse, det vill säga att domarna kan stå på "punkt noll" och inta ett "Gudsperspektiv" - opåverkade och frikopplade från sin existens som samhällsvarelser och helt utan känslor. Trots att detta är omöjligt så finns det många domare som ser det som i princip möjligt och försöker agera efter det.

Ökad medvetenhet

Hon har observerat många rättegångar och "skuggat" och intervjuat domare, och åklagare i deras dagliga arbete. Många inser att känslorna finns med i arbetet och under hela processen och att det inte behöver vara något negativt.
- Tvärtom. Känslor som är förknippade med intresse, engagemang, nyfikenhet, skepticism och omtanke är grundläggande för professionalitet och är nödvändiga för att göra ett bra arbete. Sedan är det också värdefullt att de inblandade görs medvetna om hur de tolkar och värderar emotionell information. Dels är känslor bärare av information om den konkreta situationen just nu, dels gör de erfarenhet och kunskap om tidigare liknande situationer tillgängliga för oss utan att vi behöver tänka medvetet på det.

Sammantaget kan det handla om att känna igen och känna sig trygg i en given situation, säker på hur man ska agera och vilka beslut och överväganden som är klokast, rimligast, osv. Känslor förmedlar alltså både tidigare "lagrad" information och information om vad som händer just nu och hur det förflutna och nuet förhåller sig till varandra.

Professionella domare har lärt sig att motverka och tysta ner sina känslor i syfte att främja objektivitet, vilket paradoxalt nog gör att de egentligen är väldigt uppmärksamma på sina känslor. Men att enbart tysta dem gör det svårt att värdera kvaliteten på den information känslorna är bärare av. Det kan innebära att de indirekt bidrar till sämre beslut.

Saknar ord

Domare och åklagare ägnar en stor del av sitt arbete åt att hantera egna och andras känslor utan att de direkt tänker på det. Domaren måste t.ex. kunna känna in stämningar i rättssalen och parternas (tilltalad och målsägare) samt vittnenas känslolägen för att förekomma avbrott eller utbrott som kan störa rättsprocessen. Likadant måste åklagaren vara skicklig på strategisk emotionshantering för att genomföra förhör. Mellan åklagare och försvarare pågår också mycket emotionell kommunikation som handlar om att inte visa osäkerhet eller maktlöshet. Det finns alltså ett intresse för känslor bland professionella inom rättsväsendet, men det finns ett problem.

Saknas i utbildningen

- Det finns ingen utbildning och ingen uttalad kunskapsöverföring om hur man hanterar egna och andras känslor i och av arbetet, eller hur man värderar och sorterar känslomässig information. I juristutbildningen och senare vidareutbildning till domare och åklagare finns inget språk för känslor, inga tekniker och ingen vägledning för att hantera dem. Man lär sig helt enkelt att det är oprofessionellt att prata om känslor. Detsamma gäller också för många andra professioner men man kan säga att det är särskilt tydligt i domstolarna.

Känslor viktiga för objektivitet

Senare i år kommer Åsa och hennes kollega Stina Bergman Blix ut med en bok på engelska som presenterar de viktigaste resultaten av forskningsprojektet Emotioner i domstol som pågick 2012-2016.

De har nu påbörjat ett nytt projekt som specifikt fokuserar på känslor och juridiskt beslutsfattande. I förlängningen planeras en bok på svenska riktad till bland annat juristutbildningar. Syftet är att synliggöra, diskutera och problematisera rättssystemets grundantaganden om objektivitet och rationalitet som känslolösa tillstånd genom att visa på vilket sätt känslor är avgörande för att kunna vara både rationell och objektiv, samt hur man skulle kunna prata om dem i professionella sammanhang.

Sidansvarig: Anders Östebo|Sidan uppdaterades: 2018-03-13
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?