Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

När förbättringar blir försämringar

Det här kommer att handla om insatser för att förbättra arbetsmiljön - som är verkningslösa, och om egenföretagare ute i skogen - som har dålig lönsamhet. Texten handlar också om porösa arbeten och förbättringsförsämringar.
Samtalet mellan föreläsaren och den tidigare studenten pendlar mellan stort och smått, men kärnan är hela tiden hur vi skall få ett hållbart arbetsliv, alltså ett produktionssystem som både är effektivt för företagen och samtidigt erbjuder en god arbetsmiljö för maskinförarna.

Platsen är sjätte våningen i LO:s hus på Järntorget i Göteborg. De olika fackförbunden delar på kontoret och i korridoren finns broschyrer och kampanjmaterial. Julius Petzäll Mendonca är egentligen anställd av GS-facket i Stockholm men försöker arbeta någon dag i veckan på göteborgskontoret. Det blir ändå mycket pendlande mellan hemmet på västkusten och huvudkontoret i Stockholm.

För några år sedan gick han Arbetsvetarprogrammet vid Göteborgs universitet och nu är han anställd på GS-facket som organiserar folk som arbetar inom skogs-, trä- och den grafiska branschen.

Jörgen Winkel har kommit med tåget från Malmö. Han har i hela sitt yrkesverksamma liv forskat om arbetsmiljön, mycket om belastningsproblem och hållbara produktionssystem. Nu är han professor emeritus på Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, men arbetar fortfarande. I jobbet ingick också att föreläsa på exempelvis Arbetsvetarprogrammet.

Det var så de träffades, Jörgen och Julius, under några föreläsningar för ett par år sedan. Det var Julius som återupptog kontakten.

– Maskinförarna ute i skogen har problem med sin arbetsmiljö, det har vi vetat länge och är väldokumenterat. De har besvär med muskler och leder och har stressympton. Givetvis har de bra stolar och reglagen sitter där de ska, men orsakerna till problemet är mera komplexa.

Stora förändringar i skogen

Och anledningen till att de sitter där, dag ut och dag in, är att det skett en strukturförändring av skogsbruket där de stora skogsbolagen lagt ut allt mer arbete på entreprenad. Det innebär att färre inte är anställda av de stora skogsbolagen och allt fler har blivit egna företagare. De utlovas kontrakt, lånar stora summor i banken och köper en skogsmaskin för miljontals kronor. För att kunna betala räntor och amorteringar måste de arbeta extra mycket och intensivt för att klara ekonomin. Lösningen på arbetsmiljöproblemen (besvär och stress) flyttas då från ergonomiska utformningar av förarhytten till övergripande organisatoriska utmaningar inom branschen.

– Allt kokar ner till att vi har problem med arbetsmiljön och en bidragande orsak till detta är det höga arbetstempot som kom med att de stora skogsbolagen la ut allt mer av jobben på många små entreprenörer, de äger kanske bara en eller några få maskiner, konstaterar Julius.

Under de senaste 20-30 åren har det skett en dramatisk förändring i skogen som resulterat i helt andra strukturer och frågan är om åtgärderna för att förbättra arbetsmiljön har hängt med. Inte alls, om man frågar Jörgen Winkel.

– Det gäller inte bara ute i skogen utan i nästan alla branscher. De åtgärder som traditionellt förknippas med förbättring av arbetsmiljön, som exempelvis hur hytten är utformad, var reglagen och displayerna sitter, har generellt ingen effekt. Ofta leder de till försämrad arbetsmiljö.

Denna något uppseendeväckande slutsats drar han efter en stor genomgång av tusentals vetenskapliga artiklar i ämnet som han genomförde för några år sedan tillsammans med kollegan Rolf Westgaard.

Det räcker alltså inte med att göra individuella insatser för att komma åt problemen, vilket Julius och GS-facket också kan konstatera.
Nyckelordet här, som i många andra sammanhang, är ”organisatorisk hållbarhet”, alltså att man lyfter blicken från individuella lösningar och istället tittar på de organisatoriska förutsättningarna för både företagets lönsamhet och de anställdas arbetsmiljö.

Förbättringsförsämringar

– Vi har använt oss av ordet ”ergonomifällan”, säger Jörgen Winkel. Vi har sett i flera fall att traditionella ergonomiska förbättringar över tid har inneburit försämringar.

Jörgen Winkel tar ett exempel. Om man inför en lyftanordning för att få bort tunga lyft för en individ innebär detta ofta att antalet lyft ökar och över tid innebär detta en större påverkan på den enskilda individen än vad det var från början.

– En annan effekt som vi sett är att en förbättring för en enskild individ kan innebära en försämring på gruppnivå.

Kom ihåg föreläsningen

Slutsatsen som Jörgen och hans kollega Rolf Westgaard har dragit är att man måste upp, från individnivå till olika typer av systemnivå för att komma åt arbetsmiljöproblemen och att man också måste ta hänsyn till både företagens lönsamhet och medarbetarnas arbetsmiljö för att bli framgångsrik.

Det var detta som Jörgen föreläste om för Julius och hans studiekamrater på universitetet. Som exempel refererade han till ett forskningsprojekt som handlade om arbetsmiljön för skogsmaskinförare.

– Jag kom ihåg den föreläsningen, säger Julius, och när vi på förbundet och resonerade om hur vi skulle tackla arbetsmiljö för våra medlemmar konstaterade vi att vi måste lyfta blicken till organisationsnivån. Vi insåg också att vi själva inte hade tillräckligt med kunskap om detta så vi har satt igång ett internt utredningsarbete.

Insikten innebar också att om man vill förändra förutsättningarna på organisations- och systemnivå måste facket vända sig till andra aktörer. Det kan vara de stora skogsbolagen, intresseorganisationer eller politiker.

– Och skall vi komma till skogsbolagen med förslag och idéer måste vi själva ha på fötterna. Det är därför vi har kallat in extern expertis, som forskare, för att kunna få fram trovärdiga argument.

Skapa en process

I grunden handlar det om att ändra ett synsätt och det är inte det enklaste.

– För företagen måste det finnas en långsiktig lönsamhetsaspekt för att kunna skapa incitament till en förändring, säger Jörgen Winkel. Det gäller alltså att skapa en process där flera parter kan resonera och lägga fram sina idéer. Dessa parter måste finnas på flera olika nivåer, från den enskilda entreprenören upp till lagstiftande politiker. Då skulle vi kunna komma fram till lösningar som gynnar alla.

Julius Petzäll Mendonca tar kompetensförsörjningen som ett exempel. Det är svårt att hitta utbildade skogsmaskinförare idag och värre kommer det att bli.

– Och från fackets sida vill vi kunna säga till ungdomar att skogen är en framtidsbransch, och detta underlättas såklart om arbetsmiljön för skogsmaskinsförare förbättras. Det måste också ligga i skogsbolagens intresse att skapa attraktiva arbetsplatser som kan locka de unga. Förr var skogsarbetarna anställda av de stora företagen och i högre utsträckning organiserade av oss. Då var det lättare att ha en dialog med arbetsgivaren och komma fram till lösningar. Nu är det i stället många små egenföretagare med bara ett fåtal anställda som skogsbolagen har anlitat. Det är lättare att arbeta för schysta villkor och bra arbetsmiljö på ett fåtal större företag än många små.

Porösa arbeten

Slutligen har vi begreppet ”porösa arbeten”, vad är detta? Jörgen Winkel har under hela sitt forskarliv studerat olika typer av arbetsmiljöproblem och har kommit fram till att för att öka den organisatoriska hållbarheten måste exempelvis alla jobb innehålla en viss variation, blandning av arbete och vila (”vila” behöver här inte nödvändigtvis betyda att man inte arbetar i de perioderna). Detta gäller inte bara för fysiskt påfrestande jobb utan även arbeten som är psykiskt krävande. Här kan det finnas en motsättning mellan kraven på effektivitet och möjlighet till vila och återhämtning.

– Vi har studerat många olika typer av produktionssystem som exempelvis använder sig av Lean-metoder för att analysera ett systems olika delar och identifiera var det finns rationaliseringsvinster. Detta görs i så olika verksamheter som inom industrin och inom vården. Lean är ett utmärkt system, men effekterna kan bli allvarliga om det inte administreras korrekt.

Om man tar bort all ”luft” i produktionssystemet (minskad ”porositet”) blir visserligen produktionen effektivare på kort sikt i och med en ökad arbetsintensitet, men arbetsmiljöproblemen kommer som ett brev på posten i form av fysiskt eller psykisk uttröttade medarbetare och då påverkas produktionen negativt. Det är här som den pedagogiska utmaningen finns för både forskare som Jörgen och praktiker, som Julius på facket; hur skall man förklara på ett trovärdigt sätt att vissa rationaliseringar inte är lönsamma eller rationella på lång sikt? Arbetet måste vara poröst så att det finns en rimlig möjlighet till återhämtning, såväl fysisk som psykisk. Julius Petzäll Mendonca konstaterar:

– Det vi ser är att skogsmaskinsförarna inte tar den tid de behöver till återhämtning. De stressas av arbetsgivarens små vinstmarginaler. Nu är dessa arbetsgivare oftast en liten entreprenör med en eller få maskiner. Samtidigt pressar skogsbolagen priserna som lägger ytterligare press på skogsentreprenörerna. Vi måste bryta den här trenden för att våra medlemmar ska få ett hållbart arbetsliv och för att skogen ska vara en långsiktigt hållbar arbetsplats.

Och Jörgen Winkel kompletterar:

– Vi har sett i våra studier att det finns en tveksamhet bland arbetstagarna att acceptera vissa typer av rationaliseringar, de vet av erfarenhet att deras arbete kommer att försämras. Detta är också väldokumenterat i forskningen. Men när ansvaret för skogsavverkningen idag till största delen har överförts från de stora skogsbolagen till små entreprenörer så exporterar man samtidigt rationaliseringskraven till dessa. De som tidigare var anställda maskinförare blir nu ofta både arbetsgivare och anställda. De har dessutom dåliga möjligheter att planera avverkningen rationellt eftersom ansvaret för fördelningen av avverkningsytorna fortfarande till största delen ligger hos de stora skogsbolagen. Dessutom saknas en koordinering mellan de stora skogsbolagen. Detta skapar mycket transporttid och därmed förlorad arbetstid för den lilla entreprenören. I slutändan måste de arbeta ännu intensivare och längre för att uppnå lönsamhet och det resulterar i mycket stress samt besvär i muskler och leder.

Det enda som kan lösa detta är ny kunskap och ökad dialog mellan alla involverade parter.

Ny typ av forskning

Samarbetet mellan Julius och Jörgen kommer säkert att fortsätta i någon form och nya arbetsvetare kommer att utexamineras från universitet och högskolor. Det är ingen tvekan om att Julius har haft nytta av sina studier, men frågan är om inte utbildningen måste breddas ytterligare. Jörgen Winkel får sista ordet:

– Jag tror att vi i den framtida interventionsforskningen måste föra samman tekniker, ekonomer, arbetsorganisationsforskare och de som är specialiserade på arbetsmiljöfrågor i nära samarbete med företagen för att skapa ny kunskap som kan vara till praktisk nytta i arbetslivet. Detta gäller inte bara inom skogsbranschen utan är ett generellt problem. Vi behöver såväl nya tvärvetenskapliga forsknings- och utvecklingsprojekt och nya typer av utbildningar. Kontakterna med Julius har varit mycket stimulerade för mig, jag har fått ett kvitto på att min forskning kommer till nytta.

Kontakta Jörgen Winkel här.

Sidansvarig: Anders Östebo|Sidan uppdaterades: 2018-10-23
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?