Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Barnen som kallas 1,5 genera-tionens invandrare. Hur upplever de migrationen och livet i Sverige?

I ett mobilt Europa kommer många tusen personer till Sverige från Polen och Rumänien och övriga EU för att arbeta. På senare år väljer flera EU-medborgare att förenas med familjen i Sverige och bosätta sig här under längre tid. Hur upplever barn och unga familjens migration? Hur bygger de relationer i det nya landet och över gränserna? Oksana Shmulyar Gréen är med i ett projekt som fått pengar från Forte för att studera barns och ungas relationsskapande efter återförening med invandrade föräldrar från Polen och Rumänien i Sverige.

I första hand kommer Oksana och hennes kollegor, Ingrid Höjer och Charlotte Melander från Socialt arbete, att intervjua barn som har sina rötter i Rumänien och Polen.

- Uppgifter om hur många personer som kommit till Sverige från EU:s nya medlemsländerna för att arbeta baseras oftast på folkbokföringen. Denna täcker inte de som arbetar här kortare än ett år. Flera undersökningar uppskattar att det kan röra sig om över 100 000 personer som bor i Sverige och jobbar inom byggbranschen, städ, restaurang och övriga delar av servicesektorn. Det är alltså inte tiggare från de nya EU medlemsländer utan personer som under kortare eller längre tid arbetar i landet och försörjer sina familjer i hemländerna.

I en inledande fas brukar barnen stanna kvar i sina hemländer och tas om hand av den andre föräldern eller övrig släkt. Efter ett tag väljer många vuxna att bosätta sig permanent i Sverige och då återförenas barnen med sina föräldrar.

- I forskningen brukar man kalla denna grupp 1,5 generationens invandrare, berättar Oksana. De är födda i exempelvis Rumänien, men flyttar till Sverige när de är barn eller unga vuxna.

Vet väldigt lite

Oksana Shmulyar Gréen har tidigare forskat på olika aspekter av europeisk migration och mobilitet och det nya projektet ser hon som en fortsättning och utifrån barnens perspektiv.

- Vi vet väldigt lite om hur dessa barn har det innan, under och efter migrationen till Sverige. Vi vill undersöka hur de bygger upp sina nya relationer med såväl sina föräldrar som andra personer i det svenska samhället, men även hur de upprätthåller kontakt med betydelsefulla personer i deras hemländer eller andra länder där övriga släkten bor.

Ambitionen är att intervjua 25 barn och ungdomar som kom till Sverige när de var mellan 10 och 18 år vid två tillfällen. De skall ha bott i Sverige i minst ett år och frågeställningarna berör frågor som:

  • Vilka nätverk har barnen med sig från hemlandet och hur förändrar de sina nätverk efter de kommit till sitt nya hemland?
  • Hur utvecklas relationerna till föräldrarna och övriga familjen i Sverige och i hemländerna?
  • Hur och med vem skapa barnen ömsesidiga relationer med andra grupper i det svenska samhället, exempelvis i skolan, på fritidsgården, annan ungdomsverksamhet och sociala myndigheter?

- Det här projektet är unikt i Sverige, vad vi vet har ingen liknande kartläggning gjorts och det är viktigt att förstå hur villkoren för denna grupp ser ut, inte minst för att deras erfarenheter och upplevelser kan delas av en större grupp av 1,5 generationens migranter från alla världsdelar så väl från Europa som utanför, säger Oksana Shmulyar Gréen.

Treårigt projekt

Projektet ”Transnationella barndomar. Om barns och ungas relationskapande efter återförening med migrerande föräldrar från Polen och Rumänien” har en budget på drygt fyra miljoner och kommer att pågå till 2021.
 

Sidansvarig: Anders Östebo|Sidan uppdaterades: 2018-10-24
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?