Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Nytt forskningsprojekt studerar barns upplevelser av mobilitet och tillhörighet när de själva migrerar

Barn har i alla tider flyttat från ett land till ett annat, oftast tillsammans med sina familjer, men ibland på egen hand. Det förekommer en hel del forskning om migrationens effekter, både i Sverige och internationellt, men det är sällan som barnens egna röster och erfarenheter står i fokus.
I ett treårigt projekt, finansierat av Vetenskapsrådet, skall Oksana Shmulyar Gréen och Charlotte Melander, en kollega vid Institutionen för socialt arbete, undersöka hur barn upplever att flytta till ett nytt land.

Med utgångspunkt i den europeiska kontexten lyfter projektet frågor så som: Vad innebär tillhörighet för barn och unga i tider av ökad mobilitet och migration? Hur påverkas deras sociala relationer inom familjen, i Sverige och i transnationella gemenskaper? Vilka gränser och hierarkier upplever barn och unga? och Vilka sociala praktiker utför de för att bli accepterade och inkluderade i Sverige?

Det som skiljer dagens migranter från dem som flyttade för någon generations sedan är att de mycket lättare kan behålla sina kontakter med hemlandet genom ökade möjligheter för snabb kommunikation, flitigare och tätare kontakter med hemländerna via internet och frekventa besök.
- I forskningen används begreppet mobilitet allt oftare istället för migration just av denna anledning, säger Oksana Shmulyar Gréen som också är projektledare för projektet.

Barns egna röster

I Sverige har forskningen om barns migration mest handlat om andra generationens invandrare och barn som flyktingar. Detta projekt handlar om barn och unga vars föräldrar kommer till Sverige, från andra EU-länder, för att etablera sig, skaffa jobb och bostad. Under tiden bor deras barn med någon anhörig i hemlandet. När föräldrarna väl har etablerat sig i Sverige flyttar barnen efter.

Det är alltså frågor om hur barnen upplever denna tid och de första åren i Sverige, som innebär både förluster och nya relationer, som projektet handlar om.
- Vi vill undersöka hur barnen återskapar sina relationer med föräldrarna och hur de skapar nya relationer med sin omgivning i exempelvis bostadsområdet, i skolan och på fritiden. Samtidigt är vi intresserade av hur relationerna utvecklas med de kvarvarande anhöriga, vänner och signifikanta andra i hemlandet.

Två parallella projekt

Tidigare i höst fick Oksana S Gréen även finansiering från Forte (tillsammans med två kollegor från Institutionen för socialt arbete, Ingrid Höjer och Charlotte Melander) för ett projekt, med huvudfokus på familjer som kommer från Polen och Rumänien.
- I detta VR-projekt vill vi komma i kontakt med unga från flera östeuropeiska länder samt fokusera mer på frågor om barnens tillhörighet och olika sociala praktiker för att känna sig inkluderat i Sverige. Unga som vi ska undersöka skall ha kommit hit någon gång under skolåldern och familjerna har valt att arbeta och bosätta sig i Sverige under längre tid.
Även om de bägge projekten är i samma empiriska fält så arbetar forskare med olika metoder. I VR-projektet kommer man att använda sig av ny databas om ungas livsvillkor från SCB, göra intervjuer, ha fokusgrupper och genomföra besök ute i bostadsområdena, bl.a. i skolan, idrottsföreningen eller i något annat för ungdomar viktigt sammanhang.
- Det är fantastiskt att vi kan arbeta med dessa två projekt parallellt. Detta blir till fördel för bägge projekten.

Projektet ”Var hör jag till och vilka bryr jag mig om? Upplevelser av mobilitet, omsorgsrelationer och tillhörighet bland barn till östeuropeiska EU arbetskraftsmigranter i Sverige” finansieras av Vetenskapsrådet och kommer att pågå till 2021.

Sidansvarig: Anders Östebo|Sidan uppdaterades: 2018-12-11
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?