Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Medborgarforskning om pandemin Covid-19

Masterstudenter i sociologi reflekterar kollektivt över hur samhällsvetenskaplig expertis kan bidra under ett globalt nödläge, som i fallet med viruspandemin covid-19.

Författare: Jonas Bjärnstedt, Rebecka Cromdal, Julia Edlinger, Maria-Magdalena Eriksson, Robin Gillenskog, Victoria Halvardsson, Alexander Johannson, Yasser Khamis, Lyudmyla Khrenova, Nadia Larsson, Sofie Ludvigsson, Marina Maraeva, Ava Tolouei, Alf-Tore Tyft, Maximilian Weik.

Redaktörer: Jonas Bjärnstedt, Maximilian Weik och Linda Soneryd

Introduktion

Coronavirussjukdomen covid-19 påverkar många människor över hela världen. Sjukvårdssystem pressas att hantera pandemin och regeringar har formulerat restriktioner av olika grad, från mjukare rekommendationer att begränsa sociala kontakter och att tvätta händerna, till striktare åtgärder som karantän och lockdown.

Coronaviruskrisen har effekter på samhällen på global nivå, liksom på våra vardagsliv. Till vardags uppstår nya etiska dilemman i relation till hur vi ska leva tillsammans, stötta varandra och se till att våra handlingar är säkra både för oss själva och andra.

Den expertis som kommer till tals nyhetsmedias rapportering är bland annat de expertmyndigheter som är rådgivare till regeringar, men också andra. Det typiska är att nyhetsmedias ger plats åt epidemiologi och statistik som visar siffror över covid-19-relaterade sjukdoms- och dödstal. På vilka sätt kan samhällsvetenskaperna bidra som expertis?

På vilka sätt kan samhällsvetenskaperna bidra som expertis?

Följande reflektioner på detta tema kommer från studenter på masterkursen Samhällsvetenskap som Expertis och Samhällsvetare som Experter, som ges av Institutionen för Sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet. Reflektionerna grundar sig på fyra projektgrupper som var och en designade ett samhällsvetenskapligt medborgarforskningsprojekt (citizen social science) som relaterar till rådande covid-19 situation.

De övergripande frågorna: Hur påverkas olika medborgargrupper av coronaviruskrisen? Hur kan dessa grupper involveras i och bidra till ett samhällsvetenskapligt forskningsprojekt? De specifika fokus som formulerades för de fyra projekten var: de som arbetar inom äldreboenden i Sverige; den Chassidiska judiska gemenskapen i New York; människor som arbetar på hem för drogmissbrukare och missbrukarna själva; och människor som bor ensamma, utan partner eller familj, och deras erfarenheter av isoleringsåtgärder.

Nämnda grupper påverkas av covid-19 och relaterade åtgärder på olika sätt. Vårdgivare på äldreboenden förväntas ta säkerhetsåtgärder eftersom hög ålder anses vara den främsta riskfaktorn för att drabbas hårt av sjukdomen. Kulturella och religiösa minoriteter, som den chassidiska judiska gemenskapen, väcker särskilda frågor om expertråd och hur experter kan nå grupper som lever efter andra praktiker och trosföreställningar än de själva.

Narkotikaanvändare tillhör en grupp som påverkar på flera sätt av covid-19 och de åtgärder som görs: många av de tyngre missbrukarna hör till riskgrupperna (de har ofta underliggande sjukdomar) och nya risker uppstår när förändrade rörelsemönster leder till begränsad tillgång till droger. Slutligen, människor som bor ensamma kanske blir ännu mer ensamma i tider av isolation och “social distansering”, så, hur hanterar denna grupp situationen?

Vi kommer att använda oss av dessa exempel för att illustrera vad samhällsvetenskaperna kan bidra med, och hur samhällsvetenskaplig forskning kan designas i nära samarbete med berörda grupper.

Först ska vi ge en kort introduktion till samhällsvetenskap som expertis och vad medborgare och berörda grupper kan ha för roll i samhällsvetenskaplig forskning.

Samhällsvetenskap som expertis

Diskursen kring covid-19 har till stor del formats av medicinska vetenskaper och statistik. Vi menar att det finns ett behov av att särskilt uppmärksamma samhällsvetenskap som expertis.

Den snabba spridningen av coronaviruset avslöjar hur oförberedda vi är på denna typ av katastrofer och dess negativa effekter på individer, samhällen och regeringar på alla nivåer, och på olika områden som hälsa, ekonomi, politik, och det sociala livet. Det väcker frågor om expertis och olika slags experter och vilken roll de kan ha i kunskapsproduktionen.

Samhällsvetenskaperna karaktäriseras av en mångfald discipliner, ansatser och metodologier. Samhällsvetaren kan anlitas som expert för att, till exempel, utvärdera hur offentliga eller privata organisationer fungerar i den nya situationen och under pressade förhållanden. Samhällsvetenskaplig expertis kan dessutom underlätta för svagare grupper att komma till tals, till exempel genom att uppmärksamma kunskaper och erfarenheter från sårbara grupper.

Samhällsvetare, precis som alla andra experter, behöver vara medvetna om begränsningarna för deras eget kunskapsområde, samt vikten av andra kunskapsformer. Samhällsvetenskaperna har en särskild roll i att analysera expertis i relation till hur problem uppmärksammas och inramas. Analyser kan vara av praktisk betydelse eftersom de kan ge insikter i aspekter som saknas, döda punkter, var makt är lokaliserad och varför.

Analyser kan vara av praktisk betydelse eftersom de kan ge insikter i aspekter som saknas, döda punkter, var makt är lokaliserad och varför.

I tider av kris, är det kanske än mer relevant att diskutera samhällsvetenskapliga experters roll och relation till medborgare och berörda grupper. Samhällsvetenskaplig forskning kan generera ny kunskap om samhället genom dess interaktion med medborgare och professionella grupper, men kan också aktivera och mobilisera kring samhälleliga frågor och engagera sig i diskussioner om samhälleliga värden (1).

En engagerad samhällsvetenskap kan dessutom innebära försök att engagera berörda grupper mer direkt i kunskapsproduktionen, och potentiellt erbjuda innovativa lösningar på samhällsproblem (2).

Att designa samhällsvetenskaplig medborgarforskning

Citizen science är en populär term och ett heterogent fenomen. Citizen science översätts ibland till medborgarforskning, men vi väljer att fortsättningsvis använda den engelska termen. Ibland anses citizen science vara en kombination av ‘vanlig’ vetenskap och crowdsourcing (3). Teknologin att skapa storskaliga digitala gemenskaper och öppna databaser möjliggör att forskningen kan använda sig av bidrag från många människor, genom så kallad crowdsourcing. Men, citizen science kan vara mycket mer än så (4).

Citizen science refererar till en mängd olika sätt att involvera människor som aktiva deltagare i vetenskapliga projekt. Citizen science kan involvera “icke-professionella forskare i finansieringen, datainsamlingen, analys, tolkning, tillämpning, spridning, eller utvärdering av forskningen” (5). Hittills har citizen science mest kommit att beteckna icke-professionellas medverkan inom naturvetenskaplig forskning.

Inom samhällsvetenskaperna begreppet “citizen social science” ett relativt nytt begrepp. Citizen science initiativ inom naturvetenskaperna har varierat från att rapportera in vädret till att identifiera galaxer. Denna skillnad i popularitet kan förstås utifrån epistemologiska skillnader inom samhällsvetenskaperna och naturvetenskaperna (6). Att genomföra datainsamling och analys genom att anlita massorna, kan vara motiverat inom ett etablerat paradigm och där kunskapsproduktionen är kumulativ. Men så är inte fallet inom samhällsvetenskaperna (7).

Relationen mellan vetenskap-allmänhet är också alltid ett resultat av historiska och institutionella omständigheter. Historiskt finns en närhet mellan de frågor som mobiliserar medborgargrupper och samhällsvetenskaperna, feministiska studier och kvinnorörelsen är ett tydligt exempel på detta.

Historiskt finns en närhet mellan de frågor som mobiliserar medborgargrupper och samhällsvetenskaperna, feministiska studier och kvinnorörelsen är ett tydligt exempel på detta.

Tre modeller för breddat deltagande inom forskningsverksamhet kan skisseras och användas i designen av ”citizen social science” (8). Medborgargrupper kan ge ett bidrag till forskningen genom att tex samla data.

När medborgare involveras i samarbeten kan de också tex medverka i designen av forskningsprojektet och analys av resultat. Men ibland är det fråga om samproduktion i varje steg av forskningen från dess design till formulerandet av slutsatser. Det finns de som förespråkar den tredje och mer långtgående samarbetsmodellen för samhällsvetenskaperna (9). Vi menar att det är viktigt att ta hänsyn till den mångfald som finns inom samhällsvetenskaperna och har därför designat våra föreslagna forskningsprojekt med olika inslag av deltagande och medverkan av berörda grupper.

Att utvärdera sociala institutioner

Äldreboenden i Sverige har sedan länge stått inför svåra utmaningar (10). Utmaningarna har bland annat varit: att kunna rekrytera personal i tillräcklig omfattning, att garantera personalens professionella kompetens, en proportionslöst höga sjukskrivningstal, effekterna av nya styrningsformer i den offentliga sektorn med mer fokus på kvantifierbara resultat på bekostnad av erfarenhetsbaserat arbete, och ett allmänt spritt missnöje med arbetsmiljön. Denna bild illustrerar inte en optimalt fungerande institution.

Som samhällsvetare ser vi fördelar med att undersöka situationen närmare genom att ta in perspektiv från de som befinner sig i händelsernas centrum, nämligen de vårdprofessionella som arbetar på äldreboenden i Sverige. I samarbete med vårdprofessionella skulle vi kunna undersöka den mångfacetterade frågan om hur olika faktorer och på flera nivåer har påverkat äldreboenden i Sverige i arbetet med att förhindra uppkomst och spridning av covid-19.

Ett sådant projekt skulle kunna innefatta en öppen databank, som både kunde tjäna som plattform för professionella som arbetar inom äldrevården och ge möjlighet för dem att rapportera eventuella problem, men också som en arena för kollektiva diskussioner och reflektioner. Det skulle generera kunskap och öka vår förståelse för hur professionella inom, äldrevården förstår de spänningar som uppstår på arbetsplatsen i och med försöken att hindra covid-19 spridningen.

Problemen kan förstås utifrån dess tekniska, organisatoriska och individuella dimensioner, men också utifrån de åtgärder som vårdgivarna själva anser vara nödvändiga för att hantera spänningar och att förbättra möjligheterna att hantera framtida pandemier.

Att förstå experternas förståelse av allmänheten

Det är nödvändigt att experter förstår begränsningarna i de råd de ger allmänheten, eftersom dessa alltid har utformats utifrån en idé om vilka de riktas mot. Här har samhällsvetenskaperna en värdefull roll, och kan sätta fokus på hur expertmyndigheter och deras rådgivning baseras på särskilda antaganden om vilka de vill nå. Om målen är att nå alla grupper i samhället, även religiösa och etniska minoriteter, så är det viktigt att experterna även förstår dessa grupper.

Om målen är att nå alla grupper i samhället, även religiösa och etniska minoriteter, så är det viktigt att experterna även förstår dessa grupper.

Samhällsvetenskaplig forskning som bedrivs i nära samarbete med berörda grupper kan bidra med den kontextuella kunskap som finns utanför de formella expertmyndigheterna eller akademin, och som kan hjälpa experter att förstå religiösa grupper eller andra minoritetsgrupper, genom att göra osynliga grupper och levnadssätt mer synliga för det samhälle som de ju faktiskt är en del av.

Vid varje tillfälle som vetenskaplig kunskap används för att ingripa och påverka samhället, måste vi fråga oss: “Vad ’är syftet? Vem drabbas och vem drar nytta av ingreppet? Och hur kan vi veta detta?” (11). Behovet av att agera utifrån vetenskaplig beprövade resultat och hur olika medborgargrupper berörs blir en viktig balansakt när samhället har det överhängande hotet av en pandemi att hantera. Det finns därför ett behov av att särskilt fokusera grupper som historiskt sett har varit benägna att neka stöd eller ingrepp från statliga instanser.

Det finns därför ett behov av att särskilt fokusera grupper som historiskt sett har varit benägna att neka stöd eller ingrepp från statliga instanser. Ett exempel som det rapporterats om i nyhetsmedia är Chassidiska judar i New York som har drabbats i oproportionerlig utsträckning av covid-19. Detta kan delvis förstås i relation till de chassidiska traditioner som kräver samlingar och som därmed försvårar praktiserandet av social distansering, och delvis för att människor i denna grupp förhåller sig kritiskt till modern teknik och vetenskap.

Det finns åtminstone en möjlighet att de verktyg som samhällsvetenskapen erbjuder kan användas för att bättre förstå dessa omständigheter, och att i samverkan med dessa grupper komma fram till lösningar som hjälper dessa gemenskaper att bättre skydda sig själva.

Att mobilisera nya gemenskaper

Det kan vara viktigt att förstå existerande gemenskaper, såsom etniska eller religiösa minoriteter, men samhällsvetenskapen kan också bidra till att mobilisera nya gemenskaper.

Det kan vara viktigt att förstå existerande gemenskaper, såsom etniska eller religiösa minoriteter, men samhällsvetenskapen kan också bidra till att mobilisera nya gemenskaper.

Människor som lever i ensamhushåll är en heterogen grupp. Bland ensamhushållen finns människor som valt att leva ensamma och de som ofrivilligt lever ensamma. Människor som lever i ensamhushåll har också olika förståelse av den egna situationen som sårbar eller inte. och olika erfarenheter av att göra sig hörda. Samhällsvetare måste ta hänsyn till variationer inom gruppen.

Samhällsvetare behöver ofta adressera heterogena grupper och möta förväntningar från olika håll, inte bara beslutsfattare och forskarkollegor (12). För att kunskap ska vara socialt hållbar bör kunskapsproduktionen ta hänsyn till variationer och relationer inom den grupp som det skapas kunskap om – vare sig gruppen är ett resultat av forskarens kategoriseringar eller något annat – finns alltid olika perspektiv, erfarenheter och intressen (13). Samhällsvetare kan bidra med att mobilisera och underlätta skapandet av “en gemenskap av ensamma människor”, alltså människor som lever ensamma i pandemitider.

Det är inte ovanligt att forskare initierar processer som omvandlar en grupp individuella deltagare till ett kollektiv (14). Men det kan leda både till metodologiska och etiska frågor. Som forskare antar vi att ensamhushållen har något gemensamt under pandemin: det faktum att deltagarna lever ensamma och saknar fysisk närhet till andra i tider av isolering kan vara en faktor som har betydelse för hur de hanterar situationen.

Ett tänkbart sätt att mobilisera individer som lever ensamma är genom en digital plattform där människor kan dela sina erfarenheter och diskutera strategier för att hantera situationen. Vissa strategier kan anses vara mindre socialt acceptabla, vilket vi som forskare måste vara känsliga för och medvetna om. En “gemenskap av ensamma människor” kan avslöja nya aspekter av att leva ensam som kan leda till fortsatta diskussioner av samhällelig relevans. På så vis kan en öppen sociologi ibland också bli policy-relevant sociologi (15).

Metodologisk kompetens och att göra sårbara grupper hörda

Det är viktigt att ta hänsyn till sårbara grupper när beslut tas om vilka politiska åtgärder som ska tas under pandemin och dess samhälleliga konsekvenser. Vissa grupper har hittills fått mycket liten politisk och medial uppmärksamhet. Frånvaron av stigmatiserade grupper i de politiska, mediala och sociala diskurserna ökar deras marginalisering. Därför är det viktigt att belysa grupper som har sämre möjligheter att göra sig hörda på deras egna villkor. Det är dessutom viktigt att vara medveten om förutbestämda uppfattningar om dessa grupper som kan påverka och begränsa det arbetet.

En poäng som är viktig att komma ihåg är att individer alltid är experter på sina egna liv. Eftersom samhällsvetaren har metodologisk kunskap och utbildning, bör de ha ett övergripande ansvar för att samla empiriska data, organisera projektet i dess olika stadier och att genomföra analyserna.

Samhällsvetaren kan göra kritiska analyser och identifiera explicita och implicita maktrelationer och visa hur särskilda diskurser och subjektiviteter konstrueras. Samhällsvetaren bör också ha ett särskilt ansvar för hur resultaten formuleras. Det är viktigt att balansera deltagares erfarenhetsbaserade kunskaper och samhällsvetenskaplig expertis under olika stadier av projektet.

Det är viktigt att balansera deltagares erfarenhetsbaserade kunskaper och samhällsvetenskaplig expertis under olika stadier av projektet.

Alla kunskapsformer och former av expertis bör erkännas och inte ordnas hierarkiskt. I vår föreslagna forskning om boenden för missbrukare kommer vi först att kontakta personal som arbetar på boenden för missbrukare, och ge möjlighet till missbrukarna själva att involveras i forskningen efter en tid då vi byggt upp relationer till både personal och boende. Deltagande måste ske på deltagarnas egna villkor. Respekt för deltagarna är avgörande eftersom de är betydelsefulla för projektet, och viktigare än eventuella resultat.

Diskussion

I ovanstående exempel har vi presenterat väldigt kortfattade utsnitt ur våra designade citizen social science projekts. En poäng vi velat göra är att relationen mellan samhällsvetenskap och medborgare varierar.

Det finns en mängd sätt som medborgare kan involveras i samhällsvetenskaplig forskning: som bidragande aktörer, som medarbetare eller som medskapare. Vissa samhälleliga problem kanske blir mer synliga i tider av kris, till exempel samhälleliga institutioner som tex äldreboenden som redan innan pandemin var utsatta för ansträngda förhållanden. Vi har argumenterat för att erfarenheterna hos människor som arbetar inom dessa samhällsinstitutioner kan vara viktiga forskningsbidrag.

Vi har också hävdat att samhällsvetenskaperna kan bidra med att berörda grupper som i vanliga fall inte hörs, blir mer uppmärksammade. Detta kan också leda till att experters förståelse nyanseras och förbättra kommunikationen. Det är närmast förväntat att experter missar vissa grupper om de inte är medvetna om sina förförståelser om den allmänhet de vill nå.

Medborgares relation till vetenskap och forskning kan aldrig kontrolleras eller betraktas som slutgiltig. Berörda grupper kan alltid bestrida resultaten, ifrågasätta relevansen eller utrycka sin åsikt om kategorier eller distinktioner som utesluter vissa värden, identiteter eller levnadssätt. Varken samhällsrelevansen eller resultatens giltighet är upp till forskaren själv att avgöra. Det är alltid i relation till en bredare publik som forskningens relevans kan testas och öppet diskuteras.

Referenser
1. Flyvbjerg, Bent. 2006. ‘Social Science That Matters’. Foresight Europe (2):38-42; Irwin, Alan. 2001. ‘Constructing the Scientific Citizen: Science and Democracy in the Biosciences’. Public Understanding of Science 10(1):1-18; Jasanoff, Sheila. 2003. ‘Technologies of Humility: Citizen Participation in Governing Science’. Minerva, 41(3):223–244.
2. Franzoni, Chiara & Sauermann, Henry. 2014. ‘Crowd Science: The Organization of Scientific Research in Open Collaborative Projects’. Research Policy 43 (1): 1–20.
3. ibid.
4. Mayer, Katja, Kieslinger, Barbara & Schäfer, Teresa. 2018. ‘Open and participatory citizen social science for evidence-based decision making’ Austrian Citizen Science Conference, (4): 74-77. (p. 2)
5. Prainsack, Barbara. 2016. ‘Understanding Participation: Science of Genetics’ in Schicktanz, S. &Werner-Felmayer, G. (eds.) Genetics as Social Practice: Transdisciplinary Views on Science and Culture. Abingdon: Routledge, p. 150.
6. Heiss, Raffael & Matthes, Jörg. 2017. “Citizen Science in the Social Sciences: A Call for More Evidence” GAIA - Ecological Perspectives for Science and Society, 26(1):22-26. (p 23)
7. Flyvbjerg, 2006. opus citatum
8. Bonney, R. et al. 2009. Public participation in scientific research: Defining the field and assessing its potential for informal science education. A CAISE Inquiry Group report. Washington, D. C.: Center for Advancement of Informal Science Education (CAISE). http://files.eric.ed.gov/fulltext/ED519688.pdf. [Accessed 27 April 2020]. (p.11)
9. Mayer et al. 2018. opus citatum, p. 1.
10. Framtidens äldreomsorg – en nationell kvalitetsplan, Regeringens skrivelse 2017/18:280.
11. Jasanoff, 2003, opus citatum p. 240.
12. Nowotny, Helga. 2003. ‘Democratising Expertise and Socially Robust Knowledge’, Science
and Public Policy 30(3):151-156 (p.152)
13. Ibid., p. 155.
14. Bogner, Alexander. 2012. ‘The Paradox of Participation Experiments’, Science, Technology, &
Human Values, 37(5), 506–527; Laurent, Brice. 2011. ‘Technologies of Democracy: Experiments and Demonstrations’, Science and Engineering Ethics, 17(4): 649–666.
15. Burawoy, Michael. 2005. ‘For public sociology’, The British Journal of Sociology, 56(2):4-28. (p. 267)

Sidansvarig: Paulin Nande|Sidan uppdaterades: 2020-05-15
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?