Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Personcentrerad vård, en omvårdnadsform med spänningar

Nyhet: 2017-05-30

En utvecklingslinje inom svensk sjuk- och hälsovård går under beteckningen ”Personcentrerad vård”. Patienten står i centrum och vårdteamet anpassar vården efter de unika förutsättningar som just denna patient har.
Doris Lydahl har i sin avhandling tittat närmare på de förutsättningar och konsekvenser personcentrerad vård får för framförallt sjuksköterskor, men hon har också identifierat de spänningar och konflikter som finns inneboende i metoden.

Mycket förenklat kan man säga att det finns två utvecklingslinjer när det gäller sjukvårdens kvalitetsarbete. Den ena hänger samman med evidensbaserad medicin och standardiserade rutiner för arbetet. Den andra, Personcentrerad vård, har tre steg som arbetet utgår från. Det första är patientens egna berättelse, det andra steget är ett partnerskap mellan patienten och vårdteamet och slutligen olika typer av dokumentation. Det är denna metod som Doris Lydahl studerat.
- Egentligen är metoden inte ny, föregångare fanns redan på 50-talet, men det är först under senare år som en större utveckling har skett. Inte minst här på Göteborgs universitet där det finns ett centrum för vårdformen, säger Doris Lydahl.
På många håll fungerar metoden bra, medan på andra har det uppstått problem och utifrån sina studier kan Doris Lydahl framförallt identifiera en orsak.
- Flera av de rutiner, metoder och styrdokument som används har utvecklats långt ifrån själva verksamheten. Detta kan innebära att den personcentrerade vården blir dåligt förankrad ute i verksamheten och att metoden skapar merarbete, något som drabbar en redan hårt arbetande yrkesgrupp.

Skuggat

Hon har framför allt intresserat sig för de spänningar och konflikter som finns inom ramen för modellen och hur det praktiska arbetet ute på vårdavdelningarna organiseras för att det skall bli så smidigt som möjligt.
- En sådan spänning är mellan å ena sidan ambitionen att anpassa vården efter patienten och den andra sidan den uppsättning blanketter och krav på dokumentation som är utarbetade.
I en av de fyra studierna som Doris Lydahl har genomfört har hon ”skuggat” sjuksköterskor, läkare och undersköterskor på några avdelningar. På så sätt har hon kunnat i detalj se hur de gör för att få arbetet att flyta på. En slutsats som hon gör är att sjuksköterskorna hela behöver pussla och tolka den information de får från dels patienten, dels från läkarna.
- De blanketter som utarbetats bygger också mer på värderingar som har att göra med medicin vilket gör att svaren ibland krockar med exempelvis patientens egen berättelse.
En annan detalj som jag upptäckte var att det fanns ganska lite plats att skriva på för sjuksköterskan på själva blanketten. Man kan tycka att det är oväsentligt, men detta styr hur mycket information som kan dokumenteras och det styr även sjuksköterskornas arbete eftersom de exempelvis måste skriva i marginalen för att få plats med allt.

Svårt att utvärdera

I en annan studie har hon undersökt om det går att utvärdera en metod med så komplexa förutsättningar som personcentrerad vård. Går det att säga att vissa effekter av vårdformen beror på specifika åtgärder? För att få svar på detta har Doris Lydahl både analyserat andra forskningsstudier och intervjuat forskare som utvärderat metoden. Flera av utvärderingarna har gjorts med metoder förknippade med evidensbaserad medicin, med exempelvis kontrollgrupper, men det är svårt att ringa in vad som är orsak och verkan.
- Jag tror att det vore bättre att göra mer kvalitativa observationsstudier för att utvärdera såhär komplexa saker..

Osynligt arbete

För att få den personcentrerade vården att fungera krävs också mycket osynligt arbete av sjuksköterskor, framförallt koordinering av arbetet och att intervjua patienter. Det krävs både tid och kunskap för att kunna genomföra en kvalificerad intervju och det var många sjuksköterskor som saknade bägge.
Så är personcentrerad vård bra eller dåligt?
- Jag tar inte ställning till en sådan fråga utan det som har intresserat mig är att tydliggöra de spänningar och konflikter som kan uppkomma och jag tror att det är viktigt att dessa synliggörs för att kunna föra utvecklingen framåt.
Ett sätt att utveckla de fortsatta arbetet vore att forskare från olika discipliner kunde samverka med praktiker och att utveckla och testa nya sätt att genomföra en personcentrerad vård.
Doris Lydahl kommer att försvara sin avhandling Same and different? Perspectives on the Introduction of Person-Centered Care as Standard Healthcare, den 9 juni.
 

AV:

Sidansvarig: |Sidan uppdaterades: 2012-01-03
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?